Under Toscanas varma sol.
20:00 och 38 grader i luften är en detalj om fastnat i minnet från denna mycket varma sommar i Italien.
Från vårt hus uppe i bergen körde vi smala serpentinvägar genom skog och byar, vidare via motorväg och betalstationer till storstaden Pisa. Väl framme besökte vi stadens kända lutande torn, åt glass och strosade runt på gatorna. En sommarkväll utan dess like om man gillar sol och värme, vilket de flesta av oss svenskar gör.
Men för min egen del finns en gräns för när njutningen får ge vika, och det är när temperaturen är över 35 grader långt in på kvällen. Glassen smälter innan man hinner äta upp, barnen är trötta på att gå i värmen och så även vi föräldrar. Ett glas vin byts hellre ut mot en kall öl, eller en varför inte en Coca-Cola.
Italienarna själva flyr hettan när den är som värst, som man så ofta gör i medelhavsländer. Fönsterluckor av trä med smala springor som ger skydd mot solens värme, siesta på dagtid. Långt ifrån våra svenska traditioner och normer, men här ofta en nödvändighet och jag förstår dem.
Faktum är att denna typ av värmeböljor blir alltmer vanliga och det är en obehaglig utveckling med torka, skogsbränder och sjukdomsfall som följd. För oss vinnördar finns det också en annan parameter att ta hänsyn till, och det är vad den stigande temperaturen kommer att få för konsekvenser för våra klassiska vinområden. I skrivande stund har det nyligen varit rekordstora bränder i Bordeaux på grund av just torka och extrema temperaturer. Faktum är att det redan nu pratas om hur årgång 2026 kommer bli betydligt dyrare och påtagligt mindre. Vi får se framöver.
En annan följd av stigande temperaturer är att de områden som tidigare ansetts ha för kallt klimat för vinodling, nu faktiskt börjar kunna producera vin. I och för sig ofta av kloner som är mer anpassade för svalare klimat, som till exempel hybriden solaris i Sverige. Hur framtiden ser ut kan vi bara spekulera i.
Men åter till Italien och vårt hus uppe i bergen. Det är inte första gången jag besöker Toscana, faktum är att jag varit här ganska många gånger tidigare. Jag har haft privilegiet att ha en familj och släkt som delar samma intresse för både mat och vin. Tillsammans har vi några några gånger hyrt ett större hus som vi alla delat, och vinbesök och provningar har varit ett stående tema. Jag har fina minnen från Florens, Siena, Pisa och det mindre Volterra, men framförallt från de kända vinstäderna Montalcino och Montepulciano. Båda vackra medeltidsstäder med gott om vinbutiker, så kallade enotec. Men om man tror att man kan göra fynd här blir man besviken, faktum är att priserna är generellt höga. Det har turisternas efterfrågan och plånböcker sett till. Däremot finns ett utbud av inhemska vinsorter som få kan konkurrera med, och det går att göra fynd på andra ställen om man letar efter flaskor från internationellt mindre kända områden.
Det är något speciellt att uppleva det på nära håll, när vinet man har i glaset kommer från vingården några hundra meter bort. En härlig känsla som är svår att sätta ord på. Att möta människorna bakom vinet, höra deras berättelser om historia, livsfilosofi och hårt arbete. Med den informationen smakar vinet i glaset alltid extra gott.
Just den där känslan är svår att beskriva, när man sitter med ett glas sangiovese i handen och blickar ut över berg och vingårdar, när kvällssolen färgar himlen röd och det enda ljud man hör är ljudet från någon by på avstånd. Då är livet bra och man befinner sig mycket långt bort från den svenska vardagen.
Kommentarer