Med en flaska Romanée-Conti i handbagaget
Uppdaterat: 16 sep.
En gråmulen natt i november för många år sedan satt jag på Regeringsgatans fuktiga stenbeläggning utanför NK och frös. Den svenska snålblåsten var påtaglig, men humöret var ändå på topp. Om några timmar skulle Systembolaget öppna för dagen, och ett av världens mest svåråtkomliga viner släppas till försäljning. 12 flaskor fördelat till de 12 första kunderna på plats var på förhand bestämt, alltså en flaska per person. Eftersom jag hade plats nummer 9 i kön så hade jag med andra ord min flaska säkrad. Vinet? Romanée-Conti årgång 2002, till de facila priset 13 495 kr.
Mycket pengar för en flaska vin kan tyckas, men det var vad det kostade för 21 år sedan. Idag kostar motsvarande flaska i runda slängar runt 400 000 kr (!), en bra avkastning för den som behöll en flaska eller två med andra ord.
Men hur är det ens möjligt att en flaska vin kan kosta så mycket? För att svara på det behöver man veta lite mer om vin från Bourgogne i allmänhet och från producenten Domaine de la Romanée-Conti i synnerhet.
När det gäller vin rent allmänt så finns det två områden som producerar de mest eftertraktade vinerna i världen, det är Bordeaux och Bourgogne. Båda franska klassiska vindistrikt. Visst finns det svindyra viner från andra delar av världen med, men i stort är det främst dessa två områden som står för den större delen.
Om vi håller oss till Bourgogne så har detta vinområde varit en förebild för många andra vinländer i snart ett sekel. Här finns en historia av vinproduktion som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Området är själva urmodern till röda viner gjorda på druvan pinot noir, och samma sak gäller vita viner på druvan chardonnay. Två av världens mest populära druvsorter med andra ord. Vinerna från Bourgogne är originalet som så många andra försöker efterlikna, men med mindre lyckad framgång. Här finns nämligen en unik kombination av klimat, jordmån och andra förutsättningar som tillsammans bildar det som fransmännen kallar "terroir", något som inte kan köpas för pengar eller skapas artificiellt.
Själva området Bourgogne är uppstyckat och indelat i flera mindre vinområden, och dessa i sin tur ännu mindre vingårdar. Dessutom finns här ett klassificeringssystem som grundar sig på varje enskild vingårds läge och unika egenskaper. Ett slags rankingsystem om man vill använda andra ord. Detta kommer från ett systematiskt och noggrant arbete som påbörjades långt tillbaka i tiden av dåvarande munkar. Idag ingår någonstans runt 600 vingårdar till antalet i den näst högsta nivån, som kallas Premier Cru.
Redan här är priserna uppe på en nivå som ligger långt över de viner som förmodligen både du och jag brukar köpa till fredagsmiddagen.
Längst upp i kvalitetsstegen finns endast 32 stycken vingårdar under den kategori som heter Grand Cru. Dessa är i sin tur uppdelade mellan flera olika ägare, något som är praxis i Bourgogne och kommer från ett arvssystem som infördes efter den franska revolutionen. Vingården Clos de Vougeot brukar anges som ett exempel med flest ägare, cirka 80-85 stycken. Sedan finns det ytterst få som endast har en ägare, och den mest kända är vingården Romanée-Conti, som ägs av firman med samma namn ofta förkortad DRC.
DRC har flera viner i sin portfölj och alla är sällsynta och väldigt dyra. Men kronjuvelen i samlingen är just Romanée-Conti, extremt liten produktion, mycket dyr och väldigt svår att få tag på. Mytomspunnet som få och ansett som ett av världens absolut bästa viner.
Med andra ord skulle man kunna jämföra det med något annat unikt, kanske en målning av en känd konstnär? låt oss säga Picasso. Visst finns det de som kan kopiera en Picassomålning, men en äkta tavla är något helt annat och i en samlares ögon ovärderlig. Precis så är det även med Romanée-Conti, och frågan man kan ställa sig är hur många flaskor som faktiskt dricks upp i slutändan? Troligen inte så många.
"dricka det i goda vänners lag" svarade jag, men det var naturligtvis inte sant.
Så låt oss ta det från början och återvända till den där kvällen i November. Det var som sagt 21 år sedan och den här typen av köande inför vinsläpp finns inte längre kvar i Sverige, på gott och ont. Anledningen till varför jag satt i den här kön är flera, dels för en kul grej men mest för att tjäna pengar, det ska i efterhand erkännas. Det finns lustigt nog en artikel i Expressen från 2005 där ett yngre jag intervjuas, var på jag får frågan om jag ska dricka det eller sälja det. Mitt svar var att jag ej bestämt det, kanske "dricka det i goda vänners lag" svarade jag, men det var naturligtvis inte sant.
Det som var unikt med den här typen av vinsläpp på Systembolaget var att Sveriges system med monopol på alkoholhaltiga drycker är relativt ovanligt. Det innefattar alla former av drycker, även de mest exklusiva vinerna. Dessutom kan Systembolaget som ensamt monopol inte ta vilka priser som helst, eftersom det saknas konkurrens. Så här ser det inte ut utomlands, där får privata aktörer ta ut vilka summor de vill och därmed kunna göra stora vinster. Dessutom bestämmer de själva vilka de vill sälja till, hur många flaskor mm. Det innebär att vanligt folk kan få svårt att ens få tag på denna typ av vinflaskor då det ofta krävs rätt kontakter.
Så såg i alla fall situationen ut för 20 år sedan, och för den som hade koll fanns ganska stora pengar att tjäna. När 12 flaskor Romanée-Conti släpptes till försäljning via Systembolaget innebar det med andra ord att vem som helst fick köpa dem, på ett hederligt svenskt och rättvist sätt i form av kö och kvotering. Det innebar också att priset, trots sina 13 495 kr per flaska, var mycket billigt jämfört med utomlands.
Det krävdes inte någon större fantasi eller begåvning i affärer för att enkelt få kontakt med köpare utomlands som var villiga att betala stora summor för en flaska eller två. Närmast till hands var London, som har en helt annan tradition av vinhandel jämfört med Sverige. Här fanns gott om privata firmor som handlar med vin precis som om det vore konst. Så när jag satt där i kön hade jag redan flera erbjudanden i min rockärm att välja av.
Det här var en tid då man fortfarande fick flyga med vin i handbagaget, det ändrades 2006 som en följd av förhöjd risk för terrorbrott på flygplan och flygplatser. Tråkigt, men förmodligen nödvändigt. Och hade det inte varit tillåtet hade det heller inte varit möjligt att resa till London för att sälja vin. Att checka in viner i den prisklassen hade varit en alldeles för stor risk.
Men så blev det i alla fall. Jag köpte min flaska, plus några till andra exemplar av bland annat La Tache, Romanée-St. Vivant, Montrachet mfl. Packade väskan lätt, rullade in flaskorna i klädesplagg i min ryggsäck, och satte mig på flyget. Mötte upp mina kontakter i London, som förmodligen undrade hur en 25-åring kunde ha dessa viner att sälja. Men vem bryr sig då det fanns pengar att tjäna för samtliga inblandade. Efter noggrann kontroll av äkthet och skick så gjordes affärerna upp med en handskakning och banköverföring.
Så vad blev min förtjänst? Det låter jag vara osagt men firman sålde i sin tur vidare flaskan med Romanée-Conti för cirka 75 000 kr. Jag fick en weekend i London betald med mat och hotell, samt en del pengar som bonus kvar efter hemresan.
Jag undrar ibland vem som köpte flaskan i slutändan? en förmögen person med avsikt att dricka upp den, eller någon som ville spara den för framtiden? Kanske ligger den fortfarande i någons vinkällare där den samlar både damm och värde.
Haha